Nu har ina gått och jag känner mig mer ensam än jag någonsin gjort. Känner mig mer ensam än om det vore igår och jag inte haft någon alls. Även om jag vet hur många som bryr sig så försvinner inte ensamheten.
Det finns ingen.
Mamma ska vara inlagd i fyra veckor till..fyra! det var kaos redan efter tre dagar utan henne. Allt är kaos.
Varje ord du skriver slår ner mig en bit mot hålet i marken, varje gång jag känner att du klarar dig bättre utan mig trycker det ner mig lite till, varje gång det ringer från sjukhuset trycks jag ner mer, varje gång jag tänker på hur detta kan sluta får det mig att känna marken mot min hud och varje gång jag inte får känna din närvaro vid mig vet jag knappt hur jag ska komma upp igen. Du är min enda väg upp.
.. och om mamma kommit hem.
sluta klaga anna.
m ska försöka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar