lyrical lies

helt plötsligt från att ha mått ganska så bra idag så bara slår allt jävla skit ner på mig igen, rakt på mig!!
som om det är någon jävel som ska jävlas med mig, typ som att en gubbe cirkulerar över mig hela dagarna, med en hink fylld med massa ångest i mmmmm och den gubben cirkulerar ovanför mig hela dagarna och bara väntar på de rätta tillfället att hälla skiten över mig, han väntar alltid tills jag fått ro till att sova, när jag är helt ensam slår skiten till, såklart han gör så? för då vet han att det inte finns någon hos mig som kan rädda mig.
fan .
fan
fanfanfnannafnafa
trode inte att jag skulle må såhär dåligt över detta, trodde inte att jag skulle må såhär dåligt utan dig men tydligen så gör jag det.
Tydligen så har jag en jävla hink med ångest på huvet som bara balanserar där hela jävla tiden.
Jag ska klara detta, eller hur? Liksom, det är ju inte som om jag inte varit med om det innan..?
eller nä jag har fan inte varit med om det här innan, inte helt.
jag menar, ingen har någonsin varit så dum i huvudet som du, ingen har någonsin sagt sådana grejer till mig som du, som typ bara avslöjar dig från att du inte bryr dig ett skit om mig.
fan ,
detta är inte till dig.
denna texten är BARA till mig själv det är bra att skriva av sig när man är såhär... arg eller vafan det nu är jag är, för när man pratar ut om något blir ingeting utav de liksom, inte för mig iallfall.
men åååååååååååh varför är jag sånhär? kan jag inte bara ta det som du, säga att jag mår bra efter bara en halvtimme?
whinar inte som du så coolt sa.




FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN
VAD JAG SAKNAR DIG
men jag klarar det.


"hon behöver ju typ gå i terapi eller något..?"