lyrical lies

jag kan inte sova, jag oroar mig hela tiden.. oroar mig för mamma. jag borde sova.. fast ännu mer borde jag läsa i min bok som ska vara klar om tre veckor. Snabba cash. Jag hatar att läsa böcker.
Slutar alltid med att jag läst ut hela och inte fattat ett skit för att min koncentration legat åt något annat håll.

Jag vet att folk skriver till varandra hela tiden om hur mycket dom tycker om sina pojk/flickvänner därför blir säkert denna text inget stort, värdefullt och speciellt för någon, förutom för mig.
För mig är mina känslor jag har för dig större än allt som finns eller som någonsin funnits och du är det mest speciella och värdefulla jag har.

Jag hatar att sova utan dig, att ens ligga i min säng eller att sitta i min soffa utan dig känns fel och tomt, fast det gör egentligen allt jag gör utan dig.
Saker jag gör utan dig känns som bortslösad tid på ett sätt. För jag tänker ofta "åh kunde varit med honom nu" eller något liknande.
Jag menar absolut inget illa till mina vänner eller så, kärlek är kärlek.. bara att acceptera. Allt jag gör påminner mig om dig, som när jag öppnar min laptop, det första jag ser är klistermärket du satt dit (denna vara kan skada din hälsa och är beroendeframkallande) haha.. När jag hör musik och refklerterar lite kring den så hamnar jag alltid på något sätt om saker som har med dig eller om oss att göra. Allt är du, vi, du och jag och jag och du.
Att jag sagt att jag ibland känner mig otillräcklig kan ha och göra med att jag verkligen verkligen tycker att du är den finaste kille som finns och förtjänar det allra bästa när det gäller allt. Och jag är inte det bästa, speciellt inte när det gäller allt.
Varje gång vi bråkar eller på någotsätt blir irriterade har det alltid i grund och botten med hur mycket vi behöver och tycker om varandra och göra. Det är de som jag tycker är så fint med oss, att vi vet att vi behöver varandra, att vi passar på ett så fint sätt och att vi tagit oss igenom sjukt jobbiga och komlicerade saker. Jag vet att vi kan ta oss ur alla svåra stunder, jag vet bara det, du och jag tillsammans är kraft liksom. Jag vet att du också vet.


När jag är med dig är det som att lägga ifrån sig en fet ryggsäck fylld med press, måsten och ångest. Jag känner mig lätt och lycklig istället. Och många gånger jag varit med dig har jag tänkt att det är såhär jag vill ha det, hur ska jag kunna lära mig att leva utan detta om det nu händer att vi försvinner från varandra? hur ska jag vänja mig av mina känslor för dig om det så skulle behövas? " jag kommer aldrig klara mig utan honom" det är meningen jag aldrig sagt till någon kille förutom till dig och verkligen tänkt på meningen, den fulla meningen utav den meningen. För utan dig försvinner min vardag, mitt hopp och min ork, ryggsäcken kommer jag aldrig kunna ta av mig igen.
Vad skulle jag göra utan dig? inte lyssna på musik, eftersom all musik hänger ihop med dig, inte sitta vid datorn, för den stora anledningen till att jag gör det är för att prata med dig, inte ligga i min säng för då lär jag sakna dig, inte gå i skolan för där är du, inte äta twix, inte skriva i min bok för där finns du, på varje sida.
jag är ingeting utan dig.
ingeting.



nu ska jag sova.
imorgon kommer bli en fin dag.
godnatttttttttttttttttttttttttttttttt.