2009-06-27

Det är sättet du rör dig och hur du håller andan just före du skrattar.
Det är sättet du ler och sättet som du ser på mig när jag känner mig vilsen och blå.
Det är sättet du rör mig och sättet du får det svåra att bli lätt.

Det är sättet du sover och sättet som du vaknar och vänder dig nära.
Där sättet du fångar mitt dåliga humör och på nått sätt gör allt bra.
Det är sättet du fumlar och sättet som du för din hand genom mitt hår.


ÅH JAG ÄLSKAR ATT TOFFLA !!!!!!!!! HHIEHIEIHEIHEHIE
haha orkar inte.
________________________________
för att skriva om något HELT annat så blev plötsligt min förebild något helt annat, det känns ganska jobbigt faktiskt men jag tycker mest synd om mamma. En utav världens starkaste människa, en mamma som gått igenom mer än vad många har, en mamma som klarat sig. En mamma som endå får stå ut med dig och dina jävla ord.
skärp dig.
jag saknar jennifer.

Inga kommentarer: